jon

Inte funk-James Mason, utan nästan house-James Mason. Sessioninspelningar från 1984 som troligtvis inte var menad att släppas. Tolv år senare kommer en tolva ut. Sexton år senare gör Rush Hour kulturgärningen och återsläpper ännu en gång, den här gången med en tidigare outgiven version. Vi har redan hört, vi har redan älskat den, men låten är fortfarande livsviktig.

Kompaktveteranen Superpichter har tillsammans med Rebolledo gjort en femton minuter lång räddningsaktion. Ett försök att rädda själar, speciellt välkommet i ett Malmö som gör sitt bästa för att framställa London som en solskensstad. När sex minuter har gått och man är likt en italiensk sjökapten redo att förtvivlat ge upp hoppet, kommer räddningen, det förbjudna. Barnkören. Varende hårdnackad modernist som har fördömt alla former av barnkören genom historien har fel, de kan vara räddningen. Sparsmakat använt, utan religiösa över- eller undertoner kan de små liven spricka igenom den grå dimman och förmedla känslan av gemenskap.

Joy O’s startskottsmix för sitt nya skivbolag Hinge Finger är smått fantastisk. Men det inte hans självsäkra presentation av sig själv som mästaren av “fyra nyanser av bas” som ger de bestående menen efter soundcloud hoppat vidare. Det är sättet han påminner oss om Peven Everetts röst, den som på Roy Davis Jrs Gabriel en kort stund är den vackraste.
Feelin You In And Out (Shelter Mix) är tredje låt i mixen och har _aldrig_ låtit bättre. Genom att Joy O använder de lätta händerna i inledande spåren får Peven Evrett den perfekta omgivningen. Ekvationen Peven har alltid gått ut på att placera honom så nära industrilokalen som möjligt, utan att det silkeslena blir ett ytskikt.

Än hur tungt samarbetena med Boddika låter, än hur snyggt Joy O använder samplingen från en holländsk Drum & Bass dokumentär, än hur bortblåst jag fortfarande blir av Sicko Cell, så är det att han lyckas hitta en till decimal i Peven-ekvationen som skapar mest förväntningarna på kommande Hinge Finger släpp.

JOY ORBISON X TTT X HINGE FINGER by The Trilogy Tapes

På lördag spelar Todd Terje på Babel i Mamö. Andra som kändes viktiga i mitten av 00-talets lägger ner, inte Terje. Han lägger in en växel till, med Ragysh tolvan från i fjol och nu nya EPn It’s the Arps är han minst lika bra nu som då.

Ses på Oh, Baby — I Like it Raw.

TODD TERJE -- Swing Star (pt 1) by smalltownsupersound

photo credit: Daniel Y. Go

Ingen lista är komplett, men de tjugofyra låtar som blev vår gemensamma lista blir det närmaste vi kommer i år. Varje länk är värd sitt klick och sin skärmtid.

Listan i lyssningsbart men vingklippt format :
2011 – http://www.tuneset.com/blogs [spotify version]
2011 – http://www.tuneset.com/blogs

2011 låtarna

1. Deportees – Islands & Shores
2. Andy Stott – Cherry Eye
3. Jam Factory – Threads
4. Robert Hurula – 22 grovmix fixad2
5. Omar S presents Colonel Abrams – Who Wrote The Rules Of Love (R&B Long Mix)
6. Darkside – A1
7. Dirty Beaches – Lord Knows Best
8. Kuedo – Ant City
9. Free School – Ranting And Raving (The Time And Space Machine Third Mix)
10. Adele – Someone like you
11. Medlar – Terrell
12. Mattias Alkberg – Frigjord, Pånyttföd
13. Panda Bear – Slow Motion
14. Gil Scott-Heron & Jamie XX – I’ll Take Care Of You
15. Azealia Banks – 212
16. Frank Ocean – Novacane
17. Virgo Four – It’s a Crime (Caribou/Hunee Remixes)
18. Grouper – Alien Observer
19. Cass McCombs – County Line
20. King Creosote & Jon Hopkins – Bats in the Attic
21. Jacques Greene – Motivation
22. Tom Trago – Use me again
23. Torn Sail – Birds (Tiago Remix)
24. Christophe – The Force [Julio Bashmore Piano mix]

Personliga varianter

Henrik 2011 [Long tuneset.com version]
Henrik 2011 [Spotify version]

Jonas 2011 [Spotify]

Jon 2011 Top 30

2011. Mörkret. Hoppet.
2012. Nu gör vi om och gör rätt.
World Unknown

——
Appendix:
Golf Channel fortsätter vara en kraft. Släppen har om möjligt blivit ännu mera väsensskilda. Drone-dub, Disco, New wave, etc. Det spretar ordentligt genremässigt, men hålls ihop av en kontrastrik estetik och något som inte kan vara annat än en blind kärlek till musiken. Dj Natures tolvor fortsätter kräva att någon berättar historien om honom för massorna, 2012 är det tjugo år sedan Ruff Disco Volume One släpptes. Dags för ett brett erkännande.

Likt ett sista bevis för att passa in Simon Reynolds analys av en splittrad samtid som ständigt tittar bakåt, var det några takter från en bortg(l)ömd synthpop låt från Australien som i händerna på Justin Van Der Volgen höjdpunkten blev höjdpunkten i Golf Channels katalog 2011.

Inför den här listuppräkningen var min motivering till Nicolas Jaars medverkan “varit egensinnig, varit bra”. Det är också allt jag hinner tänka i en jobbstress som får mig att drömma om julstress. En dag ska jag förklara varför det var hans och Dave Harringtons new-wave-dark-disco projekt som betydde mest 2011. Stay tuned…

——-

Appendix:

Space Is Only Noise If You Can See

För fyra månader sedan brann en lagerlokal med skivor ner i Tottenhamn. Mot Londonhimlen reste sig stora fladdrande lågor från högarna av Tirk tolvor. Med facit i hand känns det förutbestämt att The Time and Space Machines remix av Free Schools  ”Ranting And Raving” skulle brinna. Låten är bilden av elden som sakta tar fart, svartklädda springer, allt sker långsamt men ett beat trycker allt framåt i oundviklig riktning.

———

Appendix

Då arbetsveckan varit lång, för lång. Börjar vi med att titta på när Michael Hardt ror båt i New York

Mycket har sagts och skrivits om Londonupploppen. Den populärkulturella vinkeln i Sverige har mycket utgått från Billy Braggs artikel, där han har en avsaknad av politisk musik. Nu ser inte samhället ut längre så att det finns en stor sanning som många/alla kan förenas kring. Nu finns många sanningar. Än om jag tycker Adorno har rätt i det här klippet om protestmusik och min sanning var under de här dagarna Free Schools Ranting And Raving, det jag knöt nävarna till efter att sett Darcus Howe intervjun. Så var säkert mer direkta Genesis Elijah det som förklarade och stärkte i situationen för någon annan. Det livsupphållande, omdanande och revolutionära finns, bara det måste hittas.

Avslutningsvis en gammal artikel av Richard Norris (en halvan av The Time And Space Machine) om det som ansågs vara helt själlös musik. Belgian New Beat. http://www.mit.edu/people/mattski/Grid/nation.html

Det skulle vara lätt att personen Alkberg tog över. Hela rockhistorien på handens fem fingrar. Egen väg. Eget ord. Till och med eget socialt media. Men den godaste karamellen i påsen är inte den med mest socker. Nu är Alkberg som tur ingen sockerbagare, utan textsnickare på högnivå. Texterna säger alltid mer om världen och om mig, än om Alkberg själv. Det är med texten han knyter ens näve, men det är med nerven han höjer den.

Alkbergisk nerv, komplett med nakna danskar och allt:

———————-

Appendix:

Några artister som likt Alkberg redan har ett par skivor på CV:et, har under året släppt låtar med stort L.

J Mascis -- Is It Done

Thruston Moore -- Benediction

Kajsa Grytt -- Allt faller