henrik

Ibland är de minsta medlen samtidigt de allra största. En vanlig kritik riktad mot deep house av den oinsatte är att allt låter likadant, att ett välmixat DJ-set kan upplevas som en enda lång låt. Men det handlar om att hitta just de där tolvorna som är lite mer än bara bruksmaterial för taktmixare; de som känns lite mer, som säger lite mer, som gestaltar känslor och historier samtidigt som de fyller dansgolv. Favoriterna från året som gått är många, men jag tror inte att någon har räddat mig så många gånger som Terrell. När jag postade den på Twitter tidigare i år, kommenterade Kristofer Andersson genast att han ville bo i videon. Well, ta en kölapp. Faktum är väl att videon spelar en inte så liten roll här, åtminstone vad gäller humörhöjandet (YouTube:a Detroit New Dance Show för originalmaterialet samt en hel del mördande bra musik). Men Medlar har också gjort en fantastisk låt här som startar någonstans längst nere i housekällaren, retas med oss på vägen för att slutligen stiga mot den allra högsta av soulhimlar.

Delad placering: Infected Soul – Ritual Instinct / Trevor Deep Jr. – Keep It Raw / Legowelt – Sark Island Acid / Levon Vincent - Impression of a Rainstorm

Egentligen räcker det med namnet; L.H.A.S. – kort för Larry Heard Appreciation Society, men nu tycker jag dessutom att det lever upp till influenserna, så det är väl bara att buga. Eller dansa kanske. Kolla även in Dusk til dawn-12:an på Cynic för en lite syrligare acid-fix.

I dessa dagar av nightbus, organic rave, eller vad det nya svarta nu heter just den här veckan, kanske Rick Howard kan kännas en smula bakåtsträvande. Men likt den animerade matkritikern Anton Ego väljer jag här att beställa in en smula perspektiv; det behöver inte vara bakåtsträvande utan kan kort och gott kallas klassiskt. Därmed inte sagt att jag kan hålla add-to-cart-fingret i styr när till exempel Burial släpper nytt. Jag menar bara att en enkel pianoslinga eller en mäktig röst ibland är allt som behövs för att skaka om min värld. I det här fallet träffas jag av båda. Jag minns inte sist jag gick igång på en ny vokal house-12:a, men snarare före 2000 än efter. Att det sen beror mer på Tevos geni i fråga om minimalistiska produktioner än pappas sånginsats spelar inte så stor roll.