Keep it raw!
Dystopisk höst
http://www.youtube.com/watch?v=4n298WTxjPc
Fyra, fem månader av mörker väntar oss. Jag går på allvar ned mig i den här typen av grejer. Kuedo-albumet är rätt så fantastiskt – låter inte som något annat där ute. Zomby har ni förstås redan koll på. Hyllningen till Basquiat är min favorit just nu, med världens dystraste stråkar/piano, men Blade Runner-stämningen i Vanquish avgjorde för denna post. Jam City var en av mina bästa 2010 och den håller såklart fortfarande. Ses igen på andra sidan mörkret.
L.H.A.S. – Learning To Live
Egentligen räcker det med namnet; L.H.A.S. – kort för Larry Heard Appreciation Society, men nu tycker jag dessutom att det lever upp till influenserna, så det är väl bara att buga. Eller dansa kanske. Kolla även in Dusk til dawn-12:an på Cynic för en lite syrligare acid-fix.
Medlar – Terrell
Legowelt – Sark Island Acid
Harvey Extravaganza.
This weeks dose of DJ Harvey.
Raymun – Do You Feel Like I Feel?
S/S 2011, del.3.
Den här lilla feelgood-pärlan föll, smått oförlåtligt, bort från min första sommarpost. Good times!
Peace go with you, brother.
Hej då Gil.
S/S 2011, pt.2.
Det är mitten av juli. Du ligger i en hängmatta. Solen strilar ned genom bladverket ovanför. Hela världen ser ut som ännu en sådan där solkig Hipstamatic-print. Från grannens veranda hörs tonerna av Julian Lynch senaste LP Terra.Först avfärdar du det som ännu en i raden av identitetslösa lo-fi/chillwavesläpp (inte minst då den är släppt av Underwater Peoples), men sen märker du att Lynch väver in influenser från jazz, från ambient, från folk men att helheten fortfarande fungerar -- att det i slutänden blir perfekt, amerikanskt solkysst popmusik. Du sluter ögonen och slumrar till.